Dåligheter har sina goda sidor. Det var återigen timmar, dagar och sekunder sedan jag skrev.

Jag kunde tro att dropparna på asfalten var de sista. Men genom spärrarna ner på perrongen kunde jag följa spåren av våld och meningslösa aggressioner.

Mitt i kaos, där var det vardag som vanligt.

Och nu är allt som vanligt, ingen saknad, ingen åverkan på det som egentligen är. Alla dessa ansikten som snabbt fladdrar förbi som sidorna i en solblekt tidning.